maurach ['maʊrax]

n.n., topon. (LORENZONI, Nr. 80 ‘prati’, 422 ‘arativo’ (2x)). Nach LORENZONI etym. zu mhd.. Mûr(beri) ‘mora, frutto del gelso’ [+ suff. ↑-ach22]. Vgl. jedoch SCHATZ, (s.v. maurε): ‘maurach n., Steingerölle von Bergstürzen, Flurn.’ - also zu zahr. ↑maure (+ suff. ↑-ach11)