-rabar [-raːbar]

n.m., pl. -rabars [-raːbars] - Raub-, -räuber; predatore, da preda. Vgl. HORNUNG, PLWB, s.v. Raub - rāup, auch rāp, s.v. Rāuber - rāubar [auch] rābar, SCHATZ, s.v. raub (Varianten mit -â- und -au-). Etym. s. KLUGE, s.v. Raub. ↑štrosndrabar, ↑vierabar