oudar ['oʊdar]

n.m., pl. oudars ['oʊdars] - Notar; notaio. Etym., phonol. s. HORNUNG, PLWB, s.v. Noder, SCHATZ, s.v. nodar ('zimbr. noder'). Altes Lehnwort aus der romanischen Umgebung; vecchio prestito neolatino.