meingl ['meɪŋgl]

n.m., pl. meingln ['meɪŋgln] - Mangel; mancanza. Vgl. HORNUNG, PLWB, s.v. Mängel; SCHATZ, s.v. mengl... menglε; s.v. mąnglεn mangeln… ‘Dafür meist mengl, menglεn’. Alternativform/Forma alternativa ↑mongl. Vgl. KLUGE, s.v. Mangel