kikatsn ['kɪkatsn]

vb.intr., p.p. gekikatset [gə'kɪkatsət] - stottern, gicksen; balbettare. Vgl. SCHATZ, s.v. giggɛzn, ggiggɛzn; HORNUNG, PLWB, s.v. ggiggetzen; ZzWB, s.v. gicketzen, dass. - Allgem. südbair. ↑kokatsn